Some glimpses of excellence.

13 november, 2013

Inlärningsteorier vs. pedagogiska teorier

”Teori är beroende av praktik och tvärtom”
(Runesson, 2005, s. 11).

För mig är det egentligen inte så viktigt vilken inlärningsteori eller vilken pedagogisk teori man låter influera undervisningen. Om innehållet presenteras genom gruppsamtal, kunskapsförmedling eller annan undervisningsmetod är egentligen oväsentligt. Utmaningen i det pedagogiska arbetet ligger i fånga deltagarnas intresse och ge dem motivation och nyfikenhet att vilja utforska ämnesområdet mera. Men jag är medveten om att det inte är en slump att en lärare handlar på ett visst sätt i en viss situation. Runesson (2005, s. 10) menar att bakom varje handling vilar det föreställningar om människosyn, samhällssyn och undervisningsperspektiv som påverkar ett beslut.

Denna praktiska teori, menar Runesson, utgör lärarens yrkeskompetens och skulle också kunna beskrivas som tyst kunskap, något som bara finns. Outtalat. Inte nedskrivet.

Vad teorierna inte lyfter fram är olika förhållanden i olika klassrum. Tillvägagångssätt och förhållningssätt som förespråkas får arbetat att låta väldigt oproblematiskt och enkelt. Men det pedagogiska arbetet är allt annat än lätt. Som Runesson (2005, s. 10) påpekar, det som fungerar i en klass, fungerar inte i en annan. Undervisning rymmer många dimensioner och yttre faktorer påverkar undervisningens resultat. Detta tycker jag är viktigt att inte glömma bort. Antal elever, vilka elever, tid, teknik och plats påverkar förutsättningarna för lärande, och påverkar således resultatet i en undervisningssituation.

Utifrån Eisner, 1975, menar Gunn Imsen (2006, s. 29) att lärarens roll skulle kunna jämföras med en konstnärs uppgifter: att nyttja en bas med kunskaper och tekniker, frigöra sig ifrån dessa, och skapa något nytt och unikt i samspelet med deltagarna i den pedagogiska situationen. Vilket, menar Imsen, gör det svårt att skriva direkta recept på undervisning. Varje situation är unik.

Men inte desto mindre har ju personer försökt ge sig på det här med att beskriva och ge namn åt olika förhållningssätt. Här skulle vi kunna säga att beroende på hur vi uppfattar och ser på lärande får lärandets roll olika betydelser.

Det finns tre huvudsakliga inlärningsteorier och desto fler pedagogiska teorier. För mig är en pedagogisk teori en beskrivning av undervisningens syfte och utseende. Inlärningsteorierna förklarar mer det psykologiska och fysiologiska förhållandet i en inlärningsprocess och är således ett övergripande utgångsperspektiv. De olika pedagogiska teorier som finns grundar sig många gånger i någon utav de tre perspektiven, vilka är:

Behaviorism
… ser människan som något mekaniskt. Man menar att tankar och känslor inte är någonting annat än fysiska och kemiska reaktioner (Imsen, 2006, s. 38). I de behavioristiska tänkandet fokuserar man på belöning och bestraffning genom beteendemodifkation (2006, s. 219, 226, 242-243) och faktorer som stimulus påverkan och respons reaktion är centrala (2006, s. 38). Man resonerar att människans inre liv inte går att mäta och observera, vilket gör att tankar och känslor knappt uppmärksammas (2006, s. 39). En annan känd utgångspunkt i det behavioristiska perspektivet är beskrivningen av ”tabula rasa,” vilket diskuterar Imsen är det samma som ett oskrivet blad. Man menar att människan vid födseln är ett tomt ark som fylls på efterhand med inlärda erfarenheter.

Kognitivism
… behandlar den inre läroprocessen, och belyser den lärandes tankeverksamhet. Den kognitiva lärandeteorin fokuserar på uppmärksamhet, motivation och koncentration. I klarare bemärkelse: att fånga intresset. Imsen diskuterar att läroprocessens huvudsakliga funktion är om informationsbearbetning:

”Inlärning är inte bara en fråga om att bearbeta, omforma och lagra kunskap, utan också om att plocka fram kunskapen ur minnet när vi behöver den” (Imsen, 2006, s. 257).

Sociokulturellt inlärningsperspektiv
… utgångspunkten för den kulturellt orienterade inlärningsmodellen är den sociala gemenskapen, menar Imsen (2006, s. 402). Man ser det konstruktivistiska, den individuella inlärningsprocessen, som en funktion för en social gemenskap, vilket gör den till en Vygotskijinspirerad pedagogik, då den integrerar både det individuella och sociala lärandet. Kulturen fungerar som en ram för det individuella lärandet. Imsen menar att det sociokulturella inlärningsperspektivet är det samma som det dialogiska klassrummet, vilken eftersträvar till eftertanke och reflektion, till skillnad från det monologiska synsättet, som utgår ifrån en given kunskap ifrån exempelvis läroböcker, och knyter inte an till deltagarnas erfarenheter (2006, s. 403). Inom det sociokulturellt inspirerade synsättet är frågeställningarna betydelsefulla och avgörande avseende lektionens upplägg. Imsen menar att det är viktigt att frågorna varken är slutna eller i behov av ”rätt” svar.

Utifrån dess tre övergripande läroprocesser grundar sig många pedagogiska synsätt. I vårt grupparbete skulle vi undersöka Howard Gardner, Henri Bergson och Hans Larssons budskap. De två sistnämnda var nya för mig och jag hade också väldigt svårt att sätta mig in i deras budskap då jag upplevde deras beskrivningar och förhållningssätt svåra att begripa. Howard Gardner har jag stött på tidigare och hans teorier om olika intelligenser är intressanta, även om jag inte kan känna att dem är aktuella för ett rent pedagogiskt förhållningssätt. De olika intelligenserna, förmågorna, tenderar att utmärka sig olika beroende på situation. Men det är intressanta utgångspunkter och ger en ny dimension för undervisningsmetoder. Själv inspireras jag gärna av montessoripedagogiken, främst för att jag tycker processen är viktigare än produkten, men jag upplever mig också ha väldigt mycket gemensamt med det montessoriska förhållningssättet, och montessorimaterialet är både genialiskt uttänkt och utformat. (skulle mitt intresse kunna bero på att jag har varit aktiv i montessoriverksamheter? Kanske.)

Open Space ochalternativa redovisningar
Denna arbetsmetod ser jag som ett effektivt menings- och kunskapsutbyte. Den gör deltagarna aktiva, och i viss mån styrs innehåll och resultat av deltagarna själva. Men för att det ska bli ett bra resultat av en knytkonferens upplever jag att det behövs riktlinjer och framförallt deltagare.

Som det blev i onsdags blev inte resultatet bra och det är sant att vi själva styr samtalet och är där för att lära oss av varandra, men det är väldigt frustrerande då tid och arbete läggs ner och man håller ett föredrag för ett så fåtal personer som tre till nio. Effekten av detta blir att dem som inte lägger så mycket tid och energi blir bekräftade att det är okej att lägga minimal tid på skolarbetet – vilket resulterar i att den som ger mycket tid åt innehåll och presentation, just ger men får ingenting tillbaka.

Jag gjorde tillsammans med mina gruppkamrater Jessica och Monika en gameshow-inspirerad presentation. Vårt upplägg utgick ifrån spelprogrammet Pengarna på bordet. Vi anammade spelets regler men bytte ut frågorna till att beröra pedagogiken som helhet, och vi gjorde ett försök till att inkludera alla sinnen. Jag är väldigt nöjd med vårt resultat och jag upplevde att vi fick våra deltagare engagerade och aktiva, kanske dem till och med lärde sig något?

Men jag kan inte påstå att knytkonferensen i onsdags gav mig något.

För övrigt tycker jag det är väldigt kul att göra sådana presentationer. För mig har det alltid handlat om att göra deltagarna omedvetna om sitt lärande och leka fram kunskapen. Lura individen och gruppen. Jag har speciellt ett minne ifrån en skola där jag arbetade som resurspedagog för en grupp elever i åttonde klass. Den gruppen var en OBS-klass och att ge dem skolböcker var så gott som uteslutet, dem öppnade inte ens böckerna. Vilket gjorde att här fick man tänka nytt och samtidigt lura. Så jag tog fram blompinnar och garn för en matematiklektion. Gruppen var på åtta personer så dem fick arbeta fyra och fyra. Ena gruppen arbetade med mig, geometri och blompinnar. Den andra gruppen med yta och garn. För uppgifterna kring geometri skulle man tillsammans bygga kvadrater, rektanglar och romber med varierande antal blompinnar. Jag upplevde det ganska svårt att få alla deltagare aktiva i denna uppgift då någon tenderade att bara vilja iaktta, men gruppen var duktiga på att engagera och inkludera varandra. I arbetet med ytor skulle eleverna uppleva omkrets kring olika föremål. Vi arbetade ute i korridoren vilket gjorde dem snabbt engagerade med att undersöka den stora trappans omkrets och längd. Alternativa lösningar. Jag älskar alternativa lösningar. Här inspirerade montessorimaterialet och montessoripedagogiken mig till att kunna tänka nytt.

Att inkludera nya sätt och nya tekniker i undervisningen är något som jag förespråkar och praktiskt taget brinner för. Därför är sociala medier och IKT ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. I denna kurs har vi fått till uppgift att använda oss av Twitter. Dock måste jag säga att jag saknar en utförlig beskrivning gällande syfte och mål med Twitter som verktyg i undervisningen, för mig räcker det inte med att syftet sammanfattas som omvärldsbevakning. Jag vill veta hur och varför man kan/skall använda Twitter och hur tweets har påverkat organisationer. Jag vill ta del av verksamheter som använt Twitter och ökat sin kompetens genom verktyget.

På tal om mikroblogging så kommer här några uttalanden som gjort starka intryck på mig:

Ett barn har hundra språk, men berövas nittionio.
- Loris Malaguzzi

Hjälp mig att hjälpa mig själv!
- Maria Montessori

En bra pedagog följer aldrig sin planering.
- En smart lärare från Nösnäsgymnasiet

Referenser:

Imsen, Gunn. (2006). Elevens värld, introduktion till pedagogisk psykologi. 4 uppl. Studentlitteratur.

Lendahls, Birgit & Runesson, Ulla. (red.) (2005). Vägar till elevers lärande. Lund: Studentlitteratur.

+ egna reflektioner och erfarenheter